Morning..
.. people! Eller det är väl kanske lite sent att säga. Men det blev lite sovmorgon idag. Tackar vi för! Vad dagen har att erbjuda vet jag inte riktigt än. Har ingen större lust med något känns det som just nu. Är mest hostig och dan.
Ibland blir jag dock bara så trött på mig själv. Jag har tydligen en jäkla förmåga att helt tappa humöret och bli irriterad över nada såhär års. Det går på två röda. Från att vara på topp till att bli grinig och allmänt otrevlig. Trots att jag är medveten och tänker "varför i helvete är jag sur nu då?" så hjälps det inte. Nej, det blir snarare värre, för då blir jag ännu mer irriterad, och det på mig själv. Det är som att djävulen själv infinner sig och jag hasplar ur mig allt möjligt icke snällt. Jag är en höjdare på att häva ur mig kyliga kommentarer som verkligen "tar ner folk på jorden" som Henke säger. Hatar verkligen mig själv i dessa situationer, men ändå så är det så satans svårt att få bort detta beteende. Konstigt nog så infinner det sig bara under hösten och vintern. Jag uppskattar verkligen att Henke är så överseende och att han pallar med mig ibland. Förstår dock inte hur han gör det när jag knappt själv står ut med mig!? Han säger så mycket fint, och trots att jag är sur och grinig så får jag höra "du är underbar", i en sådan situation då man som minst förtjänar det. Och det är verkligen uppskattat! Det är nog då jag behöver det som mest. Finns inga ord för hur mycket du är för mig. Love u long time! <3 Men som tur är så är det inte såhär jämt. Det kommer och går lite som det vill. Och något som är ännu mera bra är att det faktiskt inte är så himla långt kvar innan det blir vår igen. Love it!
Nej, frukost kanske!?
Ibland blir jag dock bara så trött på mig själv. Jag har tydligen en jäkla förmåga att helt tappa humöret och bli irriterad över nada såhär års. Det går på två röda. Från att vara på topp till att bli grinig och allmänt otrevlig. Trots att jag är medveten och tänker "varför i helvete är jag sur nu då?" så hjälps det inte. Nej, det blir snarare värre, för då blir jag ännu mer irriterad, och det på mig själv. Det är som att djävulen själv infinner sig och jag hasplar ur mig allt möjligt icke snällt. Jag är en höjdare på att häva ur mig kyliga kommentarer som verkligen "tar ner folk på jorden" som Henke säger. Hatar verkligen mig själv i dessa situationer, men ändå så är det så satans svårt att få bort detta beteende. Konstigt nog så infinner det sig bara under hösten och vintern. Jag uppskattar verkligen att Henke är så överseende och att han pallar med mig ibland. Förstår dock inte hur han gör det när jag knappt själv står ut med mig!? Han säger så mycket fint, och trots att jag är sur och grinig så får jag höra "du är underbar", i en sådan situation då man som minst förtjänar det. Och det är verkligen uppskattat! Det är nog då jag behöver det som mest. Finns inga ord för hur mycket du är för mig. Love u long time! <3 Men som tur är så är det inte såhär jämt. Det kommer och går lite som det vill. Och något som är ännu mera bra är att det faktiskt inte är så himla långt kvar innan det blir vår igen. Love it!
Nej, frukost kanske!?
Kommentarer
Trackback